En man med känsla för utemöbler

Intervju med Janne Karlsson. En del av vårt 60-årsfirande.

Jan Karlsson har alltid varit förtjust i utemöbler. De hör våren och sommaren till. När det är dags att ställa fram dem känns livet lite bättre och man är full av förväntningar inför en grön och skön säsong.

– Jag tycker om att det blir ljust och varmt ute efter en kall, lång och mörk vinter.

Janne, som han är med de flesta, har gått en ganska lång och snirklig väg genom möbelvärlden i stort och Mio-världen i synnerhet. Från Kristinehamn till Örebro, vidare till Karlstad, sedan skånska Vinslöv, tillbaka till Kristinehamn igen som butikschef och så småningom hamnade han i Tibro där han idag är produktchef för utemöbler.

Haft många roller

Intresset för möbler och inredning har alltid funnits där. Sedan tidigt 70-tal har han jobbat med att leverera och sälja möbler för såväl privata hem som offentliga miljöer. Han har bland annat varit lagerarbetare, lagerchef, butikschef, produktchef och kategorichef. Under en del perioder har han haft flera av rollerna samtidigt. Och därutöver suttit med i såväl marknadsråd som produktråd. Ingen rast, ingen ro.

– Det har alltid varit full fart med mycket jobb och roligt har det varit!

Centralt utemöbelsortiment

Under 1997–2005 jobbade Janne som butikschef på Mio i Kristinehamn. Utöver den butiken så var det Örebro, Eskilstuna, Västerås och Uppsala som hade utemöbler i sortimentet.

– Det var en tredjedel av Mio-kedjans butiker som sålde utemöbler då. Vi var några personer som såg potentialen att ha ett centralt utemöbelsortiment och en gemensam marknadsföring av det.

– På den tiden köpte de butiker som hade utemöbler in dem själva, mestadels via svenska och danska grossister. En övergripande del kom från Asien och Europa. Det fanns även en del möbler som producerades i Sverige.  

”Inte rätt förutsättningar”

Det blev ingen succé. Inte då. Att få till ett bra och konkurrenskraftigt sortiment visade sig vara en utmaning. Janne satt själv i produktrådet och problemet var tydligt.

– Strukturen i branschen var väldigt konservativ. Vi fick inte riktigt någon förståelse från de etablerade leverantörerna på den tiden. Hade inte rätt förutsättningar med prisbilden.

Nya tider på gång

Många av de då etablerade leverantörerna finns inte kvar idag. Konsolideringen i branschen hade redan startat och Jysk hade tagit täten med en stark utveckling av försäljningen på utemöbler. Även Plantagen och Bauhaus växte på utemöbelsidan.

– De andra stora aktörerna på marknaden som ICA och Coop började tappa mark och alla de små fria handlarna kände nog vartåt vindarna började blåsa.

En avslutande anekdot

Det har blivit många och långa resor för Janne genom åren och därmed en del anekdoter, som till exempel den här:

”En gång hade jag missat att mitt pass gick ut 5 månader och 29 dagar efter det att jag lämnat Kina, något som den kinesiska ambassaden upptäckte vid min visumansökan. Passet måste gälla minst 6 månader efter att du åkt ut ur landet. Jag fick snabbt fixa ett nytt tillfälligt pass innan resan ut, ett dokument som visade sig vara i en skarp rosa färg! Det väckte en munterhet hos vissa (mina reskamrater i synnerhet) och huvudbry för andra – bland annat passkontrollanter. Vid ett tillfälle missade jag en båt ut ur Kina på väg till Hongkong. Vid den passkontrollen hade man inte en susning av att det fanns rosa pass. Jag blev kvar i kontrollen en bra stund. Mina reskamrater drog som två avlöningar och där stod jag kvar med tre kineser som inte pratade engelska – varav en var beväpnad med en automatkarbin. Min egen kinesiska på två ord börjar med ett goddag och slutar med ett tack. Efter en stund var jag desperat och fick en ingivelse om att dela ut mitt Mio-visitkort till dem. Det var uppskattat och efter en del dividerande satte de igång att stämpla mitt pass så jag kunde rusa mot båten.

Väl på kajen insåg jag att båten låg cirka 25 meter ut från kajen. Mina trevliga reskamrater stod på däck med kamerorna i hand och tog kort på mig med sänkta resväskor på kajen. Men en av de trevliga passkontrollanterna hade sprungit efter mig genom avgångshallen och ut på kajen. Han sa några väl valda ord (gissar jag) till kaptenen i en walkie talkie och till min stora glädje stannade båtmotorerna av en stund innan de tog ny fart och båten stävade in mot kajen igen.

Det blev en natt i Hongkong innan planet hem gick tidigt nästa morgon. Gissa om jag var nöjd med att trampa svensk mark sent på kvällen samma dag!”