Designhistoria: 1960-talet

Uppslaget i Allt i Hemmet från 1965 är ett tydligt exempel på det skifte som under decenniet skedde i synen på det ideala hemmet. "Bo ungt... bo billigt..." är temat för reportaget där chefredaktör Marianne Fredriksson förklarar för läsarna vad som nu gäller: "personligt, festligt, billigt. Inte svårskött och statusbetonat." För att förtydliga jämför hon två vardagsrum, det ena "snyggt - låst, konventionellt för 7.500" och det andra "ungt, rörligt, friskt för 2.300". Det är ingen tvekan om vad hon tycker att det unga paret ska välja, men båda interiörerna speglar 60-talets typiska inredning.

Mycket förändras i de svenska hemmen under denna tid. Soffgruppen blir viktigare än matgruppen i det som tack vare tv:n har blivit vardagsrum i stället för finrum. Samtidigt blir köken större. Och vem behöver matgrupp i vardagsrummet när upp till åtta personer kan sitta ledigt i köket, både till vardag och fest? Vid sidan av soffgruppen blir bästsäljaren i början av 60-talet de kombinerade hyll- och förvaringsmöblerna. De täcker alltmer av vardagsrumsväggen och rymmer inte enbart romaner och uppslagsverk, utan även tv:n, grammofonskivorna, prydnadssakerna, de finaste kaffekopparna och de första souvenirerna från charterresan. I skåpen ryms det växande konsumtionssamhällets nya prylar som diabilder, projektor och kamera.

Vardagsrummet har samma funktion i de båda bilderna, men det som skiljer är hur barnvänliga och föränderliga möblerna är. Fredriksson vänder sig emot de ömtåliga textilierna, ädelträet och de andra statussymbolerna i det dyra vardagsrummet. I den färgglada, billiga interiören framhäver hon de enkla lagerhyllorna som målats och hur lätt det är att klä om sittgruppen med nytt bomullstyg när man tröttnat. Barnen får ta plats och möblerna kan så småningom bytas ut och flytta till balkong eller hobbyrum.

Vid denna tid, i mitten av 60-talet, sker en brytpunkt, bort från ett ideal om tidlös kvalitet och helst en Malmstensoffa som håller hela livet. Nu är det i stället gör-det-själv, återbruk och spånplattor som går hem.

Den unga kvinnan har ledigt slängt sig i den golvnära Labansoffan i Domus annons från 1970. Soffans pösiga kuddar i mörkbrun manchester inbjuder även till raklångt liggande. Bara det att hon är i strumplästen och bär långbyxor gör att hon skiljer sig från modellerna i det tidiga 60-talets katalogbilder med prydligt soffsittande i välputsade skor. Hela annonsen kan lätt läsas som en omskrivning för att hångla mer i soffan, fast det kan ju inte Kooperativa Förbundet, KF, skriva. I stället presenterar de “Laban, att ligga i. att hoppa på. att sitta på. att fumla i. att pösa i. att kullerbytta på. att ha det störtskönt med.” Att den är barnvänlig behöver inte tilläggas.

Det sena 60-talets unga generation bryter mot stela borgerliga ideal och mot mossigheter som förnuftig konsumtion som håller hela livet. I stället markerar de mot föräldragenerationen genom att välja okonventionella, billiga material. Spånplattor, gör-det-själv och återbruk kommer att representera anti-kommersiell, anti-materialistisk konsumtion. Att varje svensk år 1967 i snitt gör av med 17 kg spånplatta, är ett tydligt tecken i tiden. Snart ska KF:s Spikahylla göra succé och annonseras med Laban som "Ung linje i Domus". Hela 1,3 miljoner exemplar sågades till utan spill och hyllan var så lätt att spika ihop att till och med ett barn kunde klara det. I annonsen syns även hurtsen. Spika blev en hel serie med säng, stereobänk och annan förvaring. Underredet till Labansoffan var självklart också av spånplatta. Kuddarna och dynorna var stoppade av riven skumplast från spillbitar, billigare kunde det inte bli. Även om de kanske inte står sig en livstid, som KF skrev i sin katalog.

Köken har blivit större och den nya trångboddhetsnormen gör att trean blir standard för familjen. Ingen ska längre behöva sova i vardagsrummet i folkhemmets Sverige.

Välfärdsåren för även med sig andra förändringar när miljonprogrammets moderna lägenheter ska möbleras. Möbelvaruhus börjar växa fram längs motorvägarna. KF konkurrerar med Ikea och enskilda möbelhandlare slår sig samman i Mio.